vandrar omkring i livet...

... det är vad jag gör.
Efter ett år av terapi, kom många pusselbitar på plats.
Har fått nya perspektiv och nya erfarenheter som ger mig ett bra stöd i livet.

Oron för vad jag ska göra med resten av livet har släppt, nästan helt.
Nu vandrar jag som sagt genom livet. Har inte så bråttom och behöver inte lika mycket och lika ofta ha kontroll på a l l t.

Idag ska jag iväg och repa med sopranerna i kören. Julkonsert på lördag 13/12 kl.17 i Adreaskyrkan. Kom och lyssna alla som vill komma i god ljustämning och slänga alla måset överbord för en stund. Jag ska också skriva klart mitt konsertprat eftersom jag ska vara komframochsäg. I uppdraget ingick att en enkel form av julevangeliet skulle läsas mellan de mest jublande jullåtarna. Då inkom en stark protest från en sångare i kören som är ateist. Han ville absolut inte ha med någon form av bibliskt gudsbudskap. Jag undrade i mitt stilla sinne hur han gör för att sjunga alla julens sånger... I alla fall, har jag nu mentalt med hjälp av fenomenet ställtid, knådat en massa information från det kära nätet. I kväll ska jag skriva ett första utkast. De här raderna på böoggen fick bi ett litet intro det arbetet.

Nu måsta nattpajtan (alltså nattlinnet) bytas till dusch och påklädning för att åka till staden och träffa los sopranos.

Till alla mina vänner: en rikigt god jul med alla små och stora mirakel som faktiskt finns ibland om vi bara tittar och tänker efter en smula. Var rädda om er!

önskar

cikorian

2 Yra höns och glada kycklingar

Ja, så här dags för 27 år sedan bodde det i Väsby två yra höns (jag & mannen) och vi hade just fått vår första lilla kyckling, Danne. Han är just nu i Kina med sin fru, lilla T. Ett gigantiskt tidsskutt, eller hur? Geografiskt också... Men om du läser detta Danne, så stort grattis på fölsedagen!!

I detta nu irrar det två något äldre höns ( fortfarande jag & mannen) i sitt lilla radhus. Slänger, sorterar och packar. Flyttdags! Ena stunden känns det såå roligt och spännande, för att i nästa stund kännas sorgligt och vemodigt.
Flickorna är hemma och hjälper till. Tur det! Hade inte orkat annars, för naturligtvis slog en otäck förkylning med feber och värstingshosta till precis när påsklovet började. Som lärare verkar man bli proffs på att bli sjuk på loven. Samma lov soma andra är så grymt avundsjuka på... Men det är alla fritt fram att ta plats i skolvärlden. Här finns massor som är bra, och också vissa yrkesmässiga nackdelar. Detta är en.

Nu ropar mannen att det är dags att duka. Påsklunchen är klar.
Blir till att få återkomma...

hur är det?

Skulle man kunna undra. Har inte skrivit på mycket länge. Tror det beror på att jag har så bra pratstöd varje vecka att det liksom inte blir något över att skriva om...

I alla fall...
Jag lever och mår bra. Har inte hälsan just nu, för igår slog en urdjävlig förkylning till. Jag kan inte andas, snoret rinner, örontrumpeten på vänster sida är helt igensvullen och halsen är som sandpapper. En helt vanlig bonnförkylning med andra ord. Övriga fysiska krämpor är de vanliga med höftleder som värker men jag har bra piller mot det.
Om vi lämnar det fysiska så är det riktigt gott med livet just nu.
Jag har för tillfället en mycket trevlig balans mellan jobb och liv. Att jobba halvtid är mycket trevligt, men nu ska jag snart upp till 75%. Det känns ändå ok. Jag har hittat en nytändning på jobbet. Att få arbeta med de elever jag nu gör är så roligt. Jag känner att jag når så mycket längre och får en närhet som jag saknat länge.

Och nu ska jag, mannen och lilla Li ut på nya äventyr!
1:a april flyttar vi! Vi lämnar vårt goa radhus och flyttar till en liten minifemma (endast 80 kvm) två trappor upp. Nära skog, Mälarbad och tågstation. Vi ska till lägnehete idag och ta en titt och fota lite. Man kommer inte riktigt ihåg vad man såg förra gången, och nu måste vi ju mäta lite här och där för att se vilka möbler som inte får följa med...
Vi har en hel månad på oss att flytta. Bra för att hinna med allt fix både på nya stället och i det gamla boet. Det är besiktning hemma hos oss på tisdag.
Lite pirrigt är det att få dom på hur vi har framlevt våra 16 år här. Hur mycket kommer det bli att fixa och hur dyrt? Men det är världsliga problem. Detta att faktiskt flytta vidare i livet är sååå mycket större.

Nu har jag bälgat i mig två stora koppar rooibus, det känns mycket bättre i halsen.
Tror att jag ska gå ner och sova lite till innan det blir dags för frukost. Vovvorna har redan varit ut och fått sin mat, och tonåringen sover borta. Allt är lugnt... mitt liv ler.