post op

Med sju titthål på magen är jag hemma igen från sjukhuset.
Allt gick bra, fast ett litet hål sprack så doktorn fick komma och laga.

Att ligga på 4-sal är alltid litet jobbigt o c h lite spännande. Det är ju livsöden som möts...
När jag piggat på mig så pass att jag inte bara levde för den röda knappen (den som gjorde att det kom en syrra med mera meducin), så blev det lite småprat med rumskompisarna.
Man liksom skippar allt kallprat på sjukan och pratar om livet.
Anna-Brita, 81 år, hade en gammal bok på sitt bord. Det var en deckare på holländska. Hon ville hålla sina språkkunskaper vid liv. Hon var lite ledsen att kroppen svikit just nu, för hon hade en orkidéevandring inbokad o c h en pilgrimsvandring i juli i Portugal...
Mildred hade besök nästan hela tiden. Hon är från Ungern och hade mycket svårt för sjukhusmaten, den smakade ju inte alls rätt. Men hon tröstade sig med att få åka hem samma dag som jag och då få asih, och därmed mera hemlagad mat på ungerskt vis.
Den unga tjejen som också var på salen hade gjort samma op som jag.
Genom att överhöra samtal med hennes sambo och några mobilsamtal (ja, man kan liksom inte undgå att lyssna, det finns ingen privat frizon på en sjukhussal), så kunde jag förstå att hemma väntade dålig ekonomi, två vilda småbarn och ett tufft jobb på ett gruppboende.
Jag känner mig ytterst priviligierad som har det så bra som jag har det.
Det tar på krafterna att anpassa sig till det nya livet som GBP-människa. Det kan jag göra i lugn och ro. Lilltjejen (ja, hon var nog bara 20+) hade ett mindre livskaos runt sig...

Vilda-vovven mår bra efter sin akutoperation.
Nu är den fula, otäcka, inflammerade livmodern bortopererad.
Vilda äter igen och hoppar och leker ute med kottar och pinnar.
Och sover nära,nära sin matte om nätterna. Underbart!

Lillali har slutspurt i skolan. Fina studentmössan sitter på den just nu rödhåriga knoppen. Hon sliter med slutrapporten från den fantastiska resan hon gjorde till NordIrland med sin fredochkonflikt-grupp. En resa som inneburit en markant mognad och inlevelse i det svåra att förstå det samspel som finns i vår värld.
Idag har hon varit hos syv-läraren och kollat upp kurser och resor som volontär. Spännande (och lite oroligt för modershjärtat).

Nu dags för en lunchpromenad med gullevovvorna.
Sedan lite balkongtid
Sedan repa till konserten.
Sedan... alltid hittar jag på nåt!
Livet går i små steg framåt. Jag hänger med och njuter!