söndag, november 22, 2009

nuet

I mörkt och regnigt väder släpar jag mig fram.
Nejdå, så farligt är det inte, men jag känner trots allt av mörkret. Min ljuslampa skingrar en del men det känns i kroppen att jag skulle behöva mycket mer ljus.

Konstigt, jag som alltid varit en person som älskat hösten, krupit in i mörkret och myst. Skakat lite medlidsamt åt de som klagat över mörkret och längat till ljusare, varmare länder.
Nu är jag där. Vill till ljus och värme.

Därför tänker jag bli flyttfågel när jag blir stor.
Då gör man så här:
Man blir pensionär.
Man köper lågprisresa till Mallorca för 11000:- och då bo i lägenhet i oktober till december.
Hem och fira jul med barn och barnbarn.
Sedan tar man ny lågprisresa, kanske till Rhodos. Januari-mars. Hemma till april och njuter av svensk vår och sommar.
Det ska bli min melodi, och Mannens förstås. Vovvorna får också följa med...

När jag blir pensionär, då är lilla Juno 15 år och kan komma och hälsa på farmor och farfar.
Läckert!

Nu är det dags att avsluta helgen. Packa skolväskan. Ta en kopp te och sedan bingen med bra bok. Livet är helt ok! (dagens understatement)

Cikorian myser och gillar skitvädret ute när hon får ligga i sängen och lyssna på regnet mot fönsterblecket.