sköna söndag

Jag lördagspromenerar med mannen vid Väsbyån och Maraboufabriken. Luktar Dajm...


Jaha, det här var nog den längsta söndagen jag har haft på länge.
Klockan är bara sju och jag känner det som den vore minst tio, dagen har räckt till för så mycket och allt har fått ta sin tid. Det känns helt ok med måndag imorgon. Vet inte om jag kommer kännas vid den tanken imorgonbitti, men här och nu känner jag det så.

Mannen och jag åt frukost. Läste nästan hela tidningen. Sedan plockade jag ( alltså röjde undan allt som ligger och dräller), och skurade badrum och toalett. Mannen dammsög och skakade+bäddad sängen ( vilket är ett måste med små gullevovver som sover med oss).
Bakade enkla kakan. Köpte sååå god vaniljglass på Liedel.

Syster och Co kom på besök. Så kul att ses igen. Skön fikastund med mycket snack och skratt.

Vovvepromenad i grått och småregnigt väder.
Hem och se på lite eftermiddags-TV. I sängen.
Te och smörgås i vardagsrummet med levande ljus och skön musik.
Lilla Li kom hem. Slöade i soffan och tittade på bandade avsnitt av OneTreeHill.
Pratade med Rosenknoppsdotter. Hennes röst var full av glitter efter festkväll. Härligt att få lyssna till en ung människas totala närvaro i häret och nuet. Är så glad att få dela det med dig min unge.

Lite mera TV, och sedan middag.
Lite datorsnurf. Lilla Li och jag budat på Tradera. Alltid lika spännande att se om man vinner.
Har också kollat på mitt barndomshem som är till salu (igen) på Hemnet. Nuvarande ägare har gjort total makeover, kände knappt igen mig. Huset har startbud på 4,2 milj. Märkligt.

Mina skador från i fredags börjar ge med sig, och hälsenan har skött sig bra (peppar,peppar).

Nu kom mannen och ville koppla loss externa minnet. Bäst att sluta innan allt kopplas ner.
Lite mera te + läsa lite bok innan nattpajtan ska på.

Cikorian - i söndagsstunden sista suck ( låter melodramatiskt, men ändå rätt)

åh vilken dag!

Trots värk i skadat ben och blå nagel ( se gårdagens nyheter) har dagen varit guldkantad.

Morgon med låååång frukost och DN och ljusterapilampa ( jag blir liksom tvärglad och pigg så fort jag tänder den... en betingad reflex?)
Sova förmiddag (?? "kärt barn har många namn"/gammalt djungelordspråk) med mannen.
Upp och fika lite.
Ut och städa förrådet.
Kallt som satan, men oj vad det blev bra. Fyra flyttlådor gick till loppis. Tre flyttlådor + flera uppsättningar ivarhyllor + ångmaskin och diverse barnleksaker åker till torpet. Sedan får pappas diabilder lätt plats + mer... man vet ju aldrig vad man kan fynda i framtiden?

In och äta den andra halvan av gårdagens lyxpizza.
Lika god som igår, eller faktiskt ett snäpp godare.

Ut på långpromenad i krispigt gräs, bländande sol och glittrig Väsbyå.

Hem och vila. Jag är så otränad efter allt besvär med min elaka hälsena, så det gäller att ta det lilla lugna och inte överanstränga sig.
Ringde M. och pratade lätt bort en timme. Underbart med en människa som liksom är min andra halva, fast inte den halvan som mannen är. Jag tror jag har två andra halvor vilket ju måste innebära att jag är en och en halv person. Jag som bara är drygt en och en halv meter med jordiska mått. Min mentala längd är en och åttiofem, och då räcker det säkert till min extra halva.

Vi åkte till Liedel och pantade tomflaskor. Tur att få in lite kosing för denna månad har varit tuff ekonomiskt. Franrikebesökarna kostade en del extra, men var värt varje krona. Pantpengarna omvandlades till gorgonzola, mjölk, solrosbröd och dadeltomater. Livets nödtorft. I frysen fanns lövbiff och lite pommesfrites. Lyxmiddag.

Nu ska det snart bli filmkväll. Mannen kollar xmen. Sen kollar vi "Släkten är fortfarande värst" (eller nåt sånt). Den kollas från våra sängar, modell med motor i fot- och huvudända. Viss snarkvarning utfärdas, men det är liksom själva känslan som räknas. Och filmer går ju alltid i repris.

I morgon kommer lillasyster + ny man + två barn (två stora barn kvar i Ö-sund). Kul att ses och jag är såå nyfiken på nya mannen. Jag ska göra snabba äppelkakan till fikat. Så gör man den:
skiva äpplen i smord form.
ös på ett helt paket pepparkaksmix.
hyvla på margarin så det täcker kakan.
grädda i ugn som det står på paketet.
servera med glass.

Det receptet får avsluta dagens blogg.
Nu tar vi oss en liten, liten whisky. Hep, det är lördag!


//Cikorian - med en glad och nöjd magkänsla

jag har rasat i backen

bokstavligt talat.
Ikväll när jag var ute med vovvorna på middagspromenad, klev jag snett och dråsade i backen.
Medan jag föll försökte jag desperat att hitta balansen men den fanns inte någonstans.
Reslutatet: uppskrapat knä, snygga blåmärken på hela underbenet, en öm axel och till sist en blånagel på höger ringfinger. Det som svider värst är dock den sårade självkänslan... att man ska vara så förbannat klumplig!

Nu har jag och mannen ätit god hemgjord pizza med ljuvlig tomatsås, inlagda kronärtskockor, bacon och massa ost. En liten fredagswhiskey har också slunkit ner, medan vi såg på "Brokeback Mountain". Bra film, stark och vacker.

Norah Jones sjunger fint för mig på datorn.
Vilda har lagt sig på sin kudde under mitt skrivbord.
Mannen är ute och går en kvällspromenad. Det är hans relax.
Helgen ska ägnas åt förrådsröjning. Som sedan ska följas av förflyttning av delar av förrådet till torpet. Vi ska röja plats för min pappas stora samling av diabilder från 1956- dags dato. Somt ska scannas för att bevaras, övrigt bara arkiveras. En fantasisk bildskatt, som jag är mycket glad att få ta hand om.

Några idioter har smällt smällare ute nyss. Vilda sitter i mitt knä och skakar, men börjar lugna ner sig lite. Hoppas att det inte blir värre... Vi iofs tabletter hemma, men vill inte börja medicinera i onödan. Dessutom tar det en bra stund innan den börjar verka. Nej, om det fortsätter går jag nog ut och letar rätt på dumskallarna. Det är ju inte tillåtet att hålla på med sånt här i vårt område. Det kommer de allt bli varse om jag får fatt dem.

Nej, nu är det dags för en kopp kvällste. Sedan blir det sängen och läsa lite, tills jag vaknar av att boken anfaller min näsa och mannen släcker lampan åt mig. Det är kärlek det.

//Cikorian - önskar öronproppar för gullevovvor!

Till sist...

Har jag hittat tillbaka hit.
Lunar känns lite dött numera, de flesta häckar på annat håll.
Så nu drar jag också.
Hit.

Idag är det min dag.
Det är det alltid på onsdagar.
Då gör jag precis vad jag vill.
Inte illa för 48-åring att till sist lära sig att tänkapå sina egna behov.
Men det har varit lång väg dit... och krokig... och bergochdalbanig...
Håller ärligt talat på att ta körkort ännu, men klarar att övningsköra riktigt bra på Livet landsväg.

Nu kom lilla dotter hem.
Dags för en kopp te och en lite pratstund.
Sedan ska jag lägga mig i sängen och titta på D.H. som jag somnade ifrån i går kväll. Det vill lilla Li säkert också se. Tur att det finns video.