jag har rasat i backen

bokstavligt talat.
Ikväll när jag var ute med vovvorna på middagspromenad, klev jag snett och dråsade i backen.
Medan jag föll försökte jag desperat att hitta balansen men den fanns inte någonstans.
Reslutatet: uppskrapat knä, snygga blåmärken på hela underbenet, en öm axel och till sist en blånagel på höger ringfinger. Det som svider värst är dock den sårade självkänslan... att man ska vara så förbannat klumplig!

Nu har jag och mannen ätit god hemgjord pizza med ljuvlig tomatsås, inlagda kronärtskockor, bacon och massa ost. En liten fredagswhiskey har också slunkit ner, medan vi såg på "Brokeback Mountain". Bra film, stark och vacker.

Norah Jones sjunger fint för mig på datorn.
Vilda har lagt sig på sin kudde under mitt skrivbord.
Mannen är ute och går en kvällspromenad. Det är hans relax.
Helgen ska ägnas åt förrådsröjning. Som sedan ska följas av förflyttning av delar av förrådet till torpet. Vi ska röja plats för min pappas stora samling av diabilder från 1956- dags dato. Somt ska scannas för att bevaras, övrigt bara arkiveras. En fantasisk bildskatt, som jag är mycket glad att få ta hand om.

Några idioter har smällt smällare ute nyss. Vilda sitter i mitt knä och skakar, men börjar lugna ner sig lite. Hoppas att det inte blir värre... Vi iofs tabletter hemma, men vill inte börja medicinera i onödan. Dessutom tar det en bra stund innan den börjar verka. Nej, om det fortsätter går jag nog ut och letar rätt på dumskallarna. Det är ju inte tillåtet att hålla på med sånt här i vårt område. Det kommer de allt bli varse om jag får fatt dem.

Nej, nu är det dags för en kopp kvällste. Sedan blir det sängen och läsa lite, tills jag vaknar av att boken anfaller min näsa och mannen släcker lampan åt mig. Det är kärlek det.

//Cikorian - önskar öronproppar för gullevovvor!