nu är det dags...

och jag tar ett stort steg i livet.
Om två veckor är det dags för min GBP-operation.
Så just nu är livet bara pulver...
Håll för näsan och drick, är enda sättet att få ner sörjan, för sörja är det.
Två veckor pulver för att krympa levern, så att doktorn får fina titthål. Det kan det ju vara värt.
Efter operation en månad flyt, sedan två veckor puré, sedan 2 dl måltider livet ut.
Låter hårt kanske, men känns helt ok.
Jag har börjat den stora renoveringen.

Nu blir det mer afrikansk dans,
mer cykla & gå,
mer trädgårdjobb,
mera leka med Juno,
mera vovvepromenader.
Mer av allt gott.

Mindre höftinflammation.
Mindre rygg och knävärk.
Mindre av allt ont.

Jag har tagit illa hand om mig själv. Alltid prioriterat andra och annat.
Min nya tid är den tid då jag kan ha ett bra fokus på mig själv i första hand. Lyssna på min kropp och knopp och försöka tillfredsställa dess behov.
Nu har jag och mannen vår tid igen. Då vi kan se varandra på riktigt, och njuta av varandra.
Både kropp och själ.

Ljuset har kommit tillbaka, doften av vår känns spännande och koltrastens konsert är ljuvlig.
Det är nog lite som systerson Jo sa till sin mamma: "Jag tror du går på solenergi..." Jag har blivit mer ljusberoende med åren. Tackolov att det finns ljusterapilampor under vinterhalvåret! Jag ljusar mig själv varje morgon en halvtimme, och tycker att det gör stor skillnad. Om det inte är vetenskapligt bevisbart, det gör det samma. Jag vet ju vad som fungerar för mig.

Nu är dags för kisspaus. Man kissar jättemycket när man pulvrar...
Sedan är det dags för middagspulvret - potatissoppa.

jaghållerförnäsanodricker...