Nanou & Nuno

Jag heter Nanou.
Det har Nuno bestämt.
Farmor och Juno har hittat varandra! Det är en stark och varm kärlek som gör mig otroligt lycklig och varm ända ner i tårna.
Den skapar minnestrådar till mina egna ungar.
Lyckan när en liten varm unge kommer klockan fem och kryper ner i sängen och somnar om...
När någon slår små armar runt mitt ben, kram och säger: -Mmm, Nanou!
När vi badar och jag äntligen hittar någon igen som gillar att bada lika mycket som jag!

Efter en hel dag med Juno är jag helt slut och totalt uttröttad. OCH totalt avstressad.
Att få uppleva världen och livet med småbarnsögon gör att att jag hittar tillbaka till det där som är det allra mest väsentliga.
Släpper gammalt tankesnurr. Det är HÄR och NU som gäller.

På lördag kommer Juno till Torpet.
Jag och mannen längtar. Vi vill allt roligt som man gör här på en gång!
Fixa swimmingpool i kanoten, bada på paradiset, åka till lekparken i Sala, läsa böcker i hängmattan och röja runt i trädgården med vattenslang och gräv- och krafsverktyg.
Har tyvärr inte lyckats hitta barnträdgårdsprylar. Ungarna grejer har liksom tagit slut... En håv är allt jag lyckats hitta i lokala butikerna. Får nog ta en sväng på "netet".

Det är tidig morgon och jag och vovvorna har ätit frukost och varit ute på promenad. Mannen och LillaLi sover.
Idag ska vovvorna klippas. Jag våndas alltid lika mycket innan... efteråt tänkar jag att detta borde jag göra lite oftare för då blir det inte så jobbigt... Jag är expert på att vara efterklok och sedan glömma bort min erfarenhet iaf.

Det är mer än ett år sedan jag skrev sist.
Jag är nu 35 kg mindre människa och minst 100 kg klokare.
Tränar Bodybalance med glädje. Har hittat min "träningsgrej". Har kännbar abstinens under ledigheten, men det blir bättre till hösten då träningstiderna blir fler igen.

Jag har hunit byta jobb och byta jobb igen. Från Edal till Vittra till Edal.
Blir klasslärare i höst igen. Känns kul, spännande och lite lagom pirrigt. Får små ryck av planeringsiver och tusen idéer om hur och vad man skulle kunna göra, precis som förr i tiden. Med den skillanden att nu rycker det lite mer lagom i "lärartarmen" (vilket äckligt uttryck!!).

post op

Med sju titthål på magen är jag hemma igen från sjukhuset.
Allt gick bra, fast ett litet hål sprack så doktorn fick komma och laga.

Att ligga på 4-sal är alltid litet jobbigt o c h lite spännande. Det är ju livsöden som möts...
När jag piggat på mig så pass att jag inte bara levde för den röda knappen (den som gjorde att det kom en syrra med mera meducin), så blev det lite småprat med rumskompisarna.
Man liksom skippar allt kallprat på sjukan och pratar om livet.
Anna-Brita, 81 år, hade en gammal bok på sitt bord. Det var en deckare på holländska. Hon ville hålla sina språkkunskaper vid liv. Hon var lite ledsen att kroppen svikit just nu, för hon hade en orkidéevandring inbokad o c h en pilgrimsvandring i juli i Portugal...
Mildred hade besök nästan hela tiden. Hon är från Ungern och hade mycket svårt för sjukhusmaten, den smakade ju inte alls rätt. Men hon tröstade sig med att få åka hem samma dag som jag och då få asih, och därmed mera hemlagad mat på ungerskt vis.
Den unga tjejen som också var på salen hade gjort samma op som jag.
Genom att överhöra samtal med hennes sambo och några mobilsamtal (ja, man kan liksom inte undgå att lyssna, det finns ingen privat frizon på en sjukhussal), så kunde jag förstå att hemma väntade dålig ekonomi, två vilda småbarn och ett tufft jobb på ett gruppboende.
Jag känner mig ytterst priviligierad som har det så bra som jag har det.
Det tar på krafterna att anpassa sig till det nya livet som GBP-människa. Det kan jag göra i lugn och ro. Lilltjejen (ja, hon var nog bara 20+) hade ett mindre livskaos runt sig...

Vilda-vovven mår bra efter sin akutoperation.
Nu är den fula, otäcka, inflammerade livmodern bortopererad.
Vilda äter igen och hoppar och leker ute med kottar och pinnar.
Och sover nära,nära sin matte om nätterna. Underbart!

Lillali har slutspurt i skolan. Fina studentmössan sitter på den just nu rödhåriga knoppen. Hon sliter med slutrapporten från den fantastiska resan hon gjorde till NordIrland med sin fredochkonflikt-grupp. En resa som inneburit en markant mognad och inlevelse i det svåra att förstå det samspel som finns i vår värld.
Idag har hon varit hos syv-läraren och kollat upp kurser och resor som volontär. Spännande (och lite oroligt för modershjärtat).

Nu dags för en lunchpromenad med gullevovvorna.
Sedan lite balkongtid
Sedan repa till konserten.
Sedan... alltid hittar jag på nåt!
Livet går i små steg framåt. Jag hänger med och njuter!

Nu är...

...en pulvervecka avklarad!
Det går mycket bättre än vad jag trott. Men vilka matfantasier jag har...
Vågen visar -5. Bra.
Till och med kusinMarie's 50-års fest gick att överleva. A l l a åt buffé - jag drack en pulverdryck, en massa bubbelvatten och en kopp te. Men eftersom det var fullt av trevliga människor att prata med överlevde jag.

Idag har vi köpt en bubbelvattenmaskin. Det blir riktigt gott. Och så slipper jag släpa hem flarror från affären. Och panta. Och köpa mera. Och panta...

I måndags såg jag blåsippor som stod och neg i backen. Underbart!
Idag hittade jag två små dungar med vitsippor! Oj, här går det undan!
Ljuset och alla vårtecken gör att jag mår såå bra. Jag menar, om vitsipporna kommit fram, då är det ju vår på a l l v a r !

Vilda är dålig.
En mycket envis magbacill har gjort henne till en avmagrad, hungerstrejkande lite ranlig varelse.
Hos veterinären fick hon dropp. Vi har köpt lyxdietmat. Och nu hoppas vi att det ska vända snart. Det finns ju inte vah (vård av hund), så mannen har tagit ut komptid och en semesterdag för att klara förra veckan. Nästa vecka blir det nog jag som får rycka in. Sjukdomsorsak: sjuk av oro för liten hund.

I kväll ska jag till Dramaten och vara med om en filminspelning. Jag och kören och tio körer till ska vara statister. Har inte en aning och vad som kommer att hända, men det gör ju det hela än mer spännande.

Nu är det dags för en slurk eftermiddagspulver.
Tror jag tar en choklad. MMM, vad gott, not!

C.

nu är det dags...

och jag tar ett stort steg i livet.
Om två veckor är det dags för min GBP-operation.
Så just nu är livet bara pulver...
Håll för näsan och drick, är enda sättet att få ner sörjan, för sörja är det.
Två veckor pulver för att krympa levern, så att doktorn får fina titthål. Det kan det ju vara värt.
Efter operation en månad flyt, sedan två veckor puré, sedan 2 dl måltider livet ut.
Låter hårt kanske, men känns helt ok.
Jag har börjat den stora renoveringen.

Nu blir det mer afrikansk dans,
mer cykla & gå,
mer trädgårdjobb,
mera leka med Juno,
mera vovvepromenader.
Mer av allt gott.

Mindre höftinflammation.
Mindre rygg och knävärk.
Mindre av allt ont.

Jag har tagit illa hand om mig själv. Alltid prioriterat andra och annat.
Min nya tid är den tid då jag kan ha ett bra fokus på mig själv i första hand. Lyssna på min kropp och knopp och försöka tillfredsställa dess behov.
Nu har jag och mannen vår tid igen. Då vi kan se varandra på riktigt, och njuta av varandra.
Både kropp och själ.

Ljuset har kommit tillbaka, doften av vår känns spännande och koltrastens konsert är ljuvlig.
Det är nog lite som systerson Jo sa till sin mamma: "Jag tror du går på solenergi..." Jag har blivit mer ljusberoende med åren. Tackolov att det finns ljusterapilampor under vinterhalvåret! Jag ljusar mig själv varje morgon en halvtimme, och tycker att det gör stor skillnad. Om det inte är vetenskapligt bevisbart, det gör det samma. Jag vet ju vad som fungerar för mig.

Nu är dags för kisspaus. Man kissar jättemycket när man pulvrar...
Sedan är det dags för middagspulvret - potatissoppa.

jaghållerförnäsanodricker...

yoga - en smidighetsträning?

I n t e när jag yogar... stel som en pinne och värkbruten redan i n n a n passet började.
Kunde iaf andas lugnt och fint.
Kunde göra avslappningen.
Kunde känna att det inte riktigt var min tekopp.
Jag får leta vidare.
Vill så gärna hitta något som går att göra med mina skruttiga leder.
Simning - aptråkigt.
Dans - apkul men alldeles för stor påfrestning på trochanteriten.
Yoga - nä.
Vad ska jag mera pröva?
Förslag mottages tacksamt.
Nu ska det sovas säng.
Imorgon är en annan dag - undrar om jag kommer ur sängen?

onsdag

kommer inte på något fyndigt att döpa texten till.
Jag som varit på ett seminarium i kväll, med en av författarna till den prisbelönta boken "skriv om och om igen".
Ganska värdelös föreläsning men en urbra bok.
Kommer att använda den mycket under våren med mina kids på skolan.
God smörgås fick man.
Mörkt bröd med salladsblad, två rejäla skivor brie-ost, en klick confiture och en liten hög med alfaalfagroddar. Till detta ett ekologiskt te som var det godaste jag druckit på länge. Frågade en rar flicka med svart och rosarandigt hår i teaterbaren om vad det var för te och fick veta att det fanns att köpa på söder. Så imorgon eller allra senast fredag kommer det att inhandlas och bryggas ö najs kapp åvv tii.

Missade älsklings-M. Hon hade hunnit gå innan jag kom hem. Ska ringa henne imorgon och höra hur det gick med telefonsamtalet till n-köping. Det är i n t e lätt att vara mamma till vuxna barn.

Juno kan krypa! Rapport från fejan, men vill ju det lajv snarast. Hoppas kunna träffa lilla familjen P. i helgen. Håller tummarna att lilla Juno blivit piggare och slipper den elaka hostan och kan komma hem till farmor och leka med alla leksaker som hon köpt på loppis (och tvättat och spritat så jag blev lite på kanelen...)

Nu är det dags att hoppa i bingen, sova, gå upp och tvätta håret, mata hundar, rasta hundar, åka p-tåg till arbetet, arbeta hela dagen, tråkig konferens em, hem, middag, nejjvy och sova... sånt är livet för en medelålders skolfröken anno 2010. Vad är egentligen nytt solen...?

januari börjar året...

... och jag längtar till när maj och april har blom i håret.
Det är så mörkt när pendeln åker över bron vid Riddarfjärden. Då har jag ofta just vaknat efter min lilla tupplur - och tittar ut för att se var jag är. Och det kan man nästan inte se...

I morgon börjar skolan. Eleverna är tillbaks och det lär gå i hundra km.
Det är rätt ok.
Men ärligt talat är jag inte så taggad som jag brukar.
Jag brukar ha huvudet fullt av uppslag och en massa planering i pipe-line. Men jag tror faktiskt att det här fungerar minst lika bra. Jag har hela tiden mitt nya valspråk i huvudet:
"Work - like you don't need the money.
Love - like you've never been hurt.
Dance - like nobody is watching you."

Idag har vi haft haft kalas för lillali. Trevligt att träffa alla och prata, fika och umgås. Men saknade Danne, Therése och lilla Juno. Danne magsjuk och stackars T. fick kniv i benet och limma ihop jacket på akuten.

I morgon opererad Berit igen. Jag håller tummarna. Hälsar på henne på onsdag innan jag ska på dyslexikonsultation med familjen B.

Mannen är och mekar bil. Nytt däck ska på och termostaten bytas. Det var djupa suckar innan han kom iväg. Förstår honom.

I kväll är det "Damernas detektivbyrå". En skön avslutning på helgen. På med nattpajtan och borsta tänderna så att det bara är att hoppa i säng efteråt.

Det var en liten blogg med spridd info. Men så är det.